Leg. Naprapat
VD
CrossFit Level 1 Trainer
Grundare av Art of Training, delägare
Redan som väldigt ung visste jag att jag skulle bli hockeyproffs och spela hockey i Canada! Så från 10-års ålder så tränade jag så mycket som jag kunde. Jag växte upp 50 meter från Brunnsängs IP så jag spenderade mycket tid på den naturspolade isen och drömde mig bort till Canada där jag gjorde succé på hockeyplanen.
Som 16 åring fick jag äntligen chansen att flytta till Canada för att förverkliga min barndomsdröm, dock inte i NHL utan i en vanlig liga i en lite hockeytokig stad som heter Thunder Bay. Hockeyn på 80-talet var då både tuffare än i Sverige på den tiden och betydligt tuffare än vad hockeyn är idag, så efter några ordentliga kollisioner på planen så hamnade jag hos en kiropraktor för första gången, och helt plötsligt så tänkte jag att om jag nu inte blir hockeyproffs, då vill jag bli kiropraktor. Att som ung uppleva den direkta förbättringen av vad manuell medicin kan göra tände mitt intresse för denna typ av behandling.
1981 flyttade jag tillbaka till Sverige, fortsatte att spela hockey, SSK, Järfälla, RA 73 i Märsta och avslutade min karriär i IK Telge. Under dessa år så började jag att kolla upp var man kan utbilda sig till kiropraktor i Sverige, ingenstans visade det sig. Så då måste jag flytta tillbaka till Canada igen, ingen otrevlig tanke men jag var då tvungen att läsa upp min gymnasiala utbildning under ett år vilket inte lockade mig alls. Då kom jag i kontakt med en naprapat i Södertälje och fick reda på att det går att få samma utbildning i Sverige, en utbildning som heter Doctor of Naprapathy. Vad är då detta tänkte jag och började läsa på. Det visade sig att den var i stort sett identisk med att bli kiropraktor, och jag behövde inte läsa ett extra år för att börja plugga till naprapat. Bara ett problem visade det sig, det kostade pengar, mycket pengar, det är en privat skola och skolavgiften på 80-talet var 250 000 kronor för 4 års studier, och inga studielån fick man heller. Inga problem tänker jag, jag ska ju bli naprapat. Så med hjälp av mina föräldrar som går i borgen för ett banklån så startar jag min resa hösten 1987. Och på den vägen är det.
Min första klinik startade jag i Södertälje 1988, fortfarande student på skolan. Jag brukar tänka att efter 33 år som kliniskt verksam naprapat och med över 58 000 behandlingar så skulle jag välja samma bana igen om jag var yngre och skulle välja vad mitt livs kall skulle vara.
Jag har alltid varit intresserad av att bli så bra det går att bli, oavsett vad det handlar om, hockey, arbete, studier. Om man ska göra något så är det ju lika bra att göra det bäst, eller som min pappa alltid har sagt till mig, ”ingen kommer ihåg den som kom på andra plats!”
Jag vet att detta synsätt har präglat mig under hela min resa. Jag har haft turen att få vara med och utvecklat naprapatin i Sverige till det den är idag, Sveriges största yrkesgrupp inom den manuella medicinen. Jag har i flera perioder arbetat i naprapat förbundet styrelse, både som sekreterare och ordförande, varit med och tagit fram den värdegrund som en hel yrkeskår arbetar utifrån. Den största belöningen har varit att få arbeta med fantastiska personer i detta uppdrag, men att också bli utsedd till årets naprapat och blivit tilldelat ett fantastiskt stipendium i Robert Möllers anda och väldigt få förunnat, och för det är jag otroligt stolt och ödmjuk inför.
Vad hände med hockeydrömmen då? Jag har fått upplevt den! Som naprapat i både SSK och AIK. Otroligt roligt att få arbeta med hockey oavsett om jag spelar på planen eller ser till att våra spelare kan prestera på topp. Sedan har jag under mer än 15 år varit både hockeytränare, fystränare och naprapat åt flera olika föreningar på en lägre nivå än elitnivå.
Den kanske roligaste resan av alla var den som började i Trosa den 28 december 2012. Då träning alltid varit mer än ett intresse för mig så har jag såklart alltid närt en dröm om att bygga den bästa kompletta specialistkliniken som arbetar med träning vilket jag nu har uppnått.
Från det första kalla träningspasset i skogarna i Trosa som vi då kallade multibanan, med rep uppsatta på bergsluttningar, några få kettelbells och många glada deltagare till att bygga ett gym i ett gammalt gödselsjul på Åda, med betonggolv, läckande plåttak och få galningar som vill lyfta skrot i 15 minusgrader på vintern har vi nu skapat Art of Training! Ett multimodalt specialistcenter med naprapat, sjukgymnastik, elittränare, kost, beteendeterapi, massage, personliga tränare, analys och träningsdesign i moderna lokaler på över 800 kvm.
Vi har också tagit fram vår egen metod – Art of Training metoden.
Ja, jag skriver vi, för detta är ett lagarbete, ett arbete som bara kan skapas när man får rätt personer att kliva på tåget, tro på den idé jag hade och sedan tillsammans förbättra och utveckla den!
Inte för att vi är färdiga på långe när, vi strävar och kämpar hela tiden för att ligga i framkant på forskning och utveckling inom detta spännande område. Men när jag tänker tillbaka på när jag som 10-åring skottade snö för att kunna spela hockey på Brunnsängs IP och drömde om att bli hockeyproffs i Canada då kan jag undra vad den 10-åriga Svempa skull tänka om han såg det vi nu har skapat och vilken häftig resa det har varit fram till nu! ”Hockeyproffs eller naprapat – det är frågan!”
